Att alltid vara ärlig
Så blev det onsdag, valborg. Det var några dagar sen sist jag skrev, jag har mått så dåligt att jag inte ens orkat ta mig tid till att blogga men jag ska berätta vad som hänt.
Som ni vet så har jag nu haft vak dygnet runt i snart en vecka, jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt.
Dock har jag fått komma ifrån avdelningen en stund varje dag med mamma. Men alla fall igår kom BG och vi hade läkarsamtal. Jag var så nervös. Han började med att fråga om jag visste varför jag inte gått upp något i vikt. Jag skakade på huvudet och sa att jag var ärlig och inte hade fuskat eller nått. Då sa han att då måste det bli ändringar i matschemat, att vi skulle utöka till tre och en halv näringsdrycker och att den halva skulle tas i form av en smörgås. Jag bröt ihop. Bad om att få tala ensam med BG.
Dom andra fick gå ut och jag satt kvar med ångest upp över öronen, tvekade länge, tillslut lyckas jag få fram att
- Jag har inte varit ärlig, jag har fuskat.
Sen kom tårarna och jag berättade att trots vak dygnet runt har jag lyckats lura dom att inte ta näringsdryckerna. Jag vet inte hur jag kommer på allting. Men så är fallet. Jag tänker inte säga hur jag gjorde för att inte ta dom då jag verkligen inte vill ge "tips" till hur man fuskar.
Det kändes så sjukt läskigt att släppa den sista kontrollen jag hade, nu har inte ätstörningen några medel att ta till, utan nu ligger alla korten på bordet och jag har inte längre något val än att ta dryckerna, nu kan jag inte längre styra över någonting utan allt ligger i personalens händer. Hjälp. Den nakna sanningen gav mig ytterligare två veckor med vak dygnet runt. fan att den här jävla sjukdomen kan vara så stark, jag blir rädd.
Alla säger att det va bra gjort att jag ska vara stolt över att jag faktiskt berättade som det var, men jag vet inte riktigt vad jag känner, jag känner mig tom på något vis. Tänker väldigt mycket på döden, att jag verkligen inte kommer orka med den här resan. Jag måste ha ett bevis på att det kommer vara värt det, att det kommer vara värt att kämpa hårdare än någonsin, jag måste ha en garanti på att det går, att jag kommer må så himla mycket bättre.
Annars vågar jag inte, jag är för feg.
