saraljunggrens.blogg.se

Året 2014

Publicerad 2014-12-27 13:37:47 i Allmänt,




Beskriv året med tre ord 
 
Svar: Tungt, kämpigt, påfrestande

Bästa köpet?
Svar: Hmm måste nog vara min nya vinterjacka, så varm och fin! 
Vilka sånger kommer påminna dig om 2014? 
Har inte lyssnat så mycket på musik faktiskt men kanske all of me, och say something, har mest lyssnat på deppmusik om jag ska va ärlig.. 
Vem har du umgåtts med mest? 
Annelie, mamma min syster och mormor<3 
Vilken var din största tabbe 2014? 
hmm.. Jag vet inte.. Kanske att jag tackat nej till så mycket och istället stängt in mig i mig och min sjukdom. Vet inte om man kan säga att det är en tabbe men ja.. 
Har du haft ett förhållande under 2014? 
Ja.. Ett förjävligt förhållande till fröken anorexi
Vart reste du under 2014? 
Ingen stans, men om bara några veckor bär det av till Egypten! 
Vilka ser du som dom största händelserna under året? 
Det måste nog varit när jag blev utskriven från avdelningen. 

Har du blivit bättre på något? 
Nej fortfarande lika dålig på det mesta haha.. Kanske att se på Tv haha 

vad var extra dåligt med året? 
Jaa ni det finns massor.. Men allt är sjukdomsrelaterat. Att jag stängt in mig mera, att jag inte hittat modet att bli frisk. Att jag förlorat så många kontakter pga av sjukdomen. att jag kännt mig så ensam. Att frallan (ponnyn) fick lämna jorden.

Vad var extra bra? 
Jag vet ärligt talat inte. Nej jag har inget bra svar på det. 

Lärde du känna några nya människor?
Jaa mina fina vänner ifrån dagvården, en tjej ifrån avdelningen,  jag saknar er!! 

Gjorde du något under året du aldrig gjort förut? 
Ja jag var ju inlagd en stor del av året, jag fick en lägenhet. 

Vad var din största framgång på jobbet 2014? 
Är arbetslös.. Så inga framgångar här heller:P 

Största framgång på det privata planet? 
Hmm kanske att jag fått en hel del insikt i sjukdomen, att jag inser att jag är allvarligt sjuk och behöver hjälp, att jag tackade ja till behandlingshemmet i Varberg för jag har insett att jag inte vill ha det såhär. 

Vem saknade du? 
Väldigt många, alla mina vänner jag umgicks med innan jag blev sjuk<3 

Mest stolt över 2014?
Att jag fortfarande lever och kämpar på, att jag tog mig ifrån avdelningen. Att jag inte tog självmord när det kändes som mörkast.

Vad tänker du göra annorlunda 2015? 
Alltså bara för att det blir ett nytt år kommer det ju inte bli helt magiskt, bara sådär. Men jag tänker garanterat våga mera, verkligen ta tag i det här en gång för alla, jag vill att år 2015 ska bli året då jag blir frisk. 

Högsta önskan just nu?
Att jag vore frisk, utan tvekan. 

Tror du 2015 blir lika bra som 2014? 
Ja alltså det har ju typ varit det värsta året mitt liv så om vi säger såhär istället att det kan ju inte bli sämre :)

Vad kommer du sakna från 2014?
Ingenting! 

Vad spenderade du mest pengar på? 
Det måste nog vara kläder och kanske frukt ;) 

Vilket datum kommer du alltid att minnas från 2014? 
Dagen då jag blev utskriven! 

Största misstaget? 
Att inte ta vara på all hjälpen jag blev erbjuden. 

Och slutligen, dina planer inför 2015?
Att förhoppningsvis bli frisk, allafall friskare, att jag får komma till Varberg och att det kommer vara bra och att det kommer hjälpa mig, sen vill jag ta upp alla kontakter jag tappat, ut och festa och dansa, resa och få börja rida igen! Mina planer är bara att jag ska kunna må bra, på riktigt. 


































Lite bilder från året 2014! 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-12-27 20:00:53

Ärligt talat, varför lägger du ut så många bilder där man ser hur SJUUUUKT mager du är!? Är det för att du söker uppmärksamhet pga det? Skäms du inte för hur du ser ut!? När jag var sådär mager ville jag absolut inte visa min kropp, gick i bylsiga byxor och alltid långärmat även om det var mitt i sommaren. Du borde verkligen be om att få bli inlagd så att du kan lägga på dig ett gäng kilon och tänka mer förnuftigt...bara ett tips för att rädda ditt liv från en som varit i samma sits.

Svar: Alltså påriktigt? Den här kommentaren sårar verkligen mig, inte så lite heller . Så du menar att jag inte får lägga ut bilder på mig själv? Det är såhär jag ser ut, ska jag gömma mig eller vadå ? Att jag borde skämmas, fyfan, vad elakt. Har du inget snällt eller vettigt att säga, snälla kommentera inte då, det sårar mer än vad du tror.
Sara

Postat av: AA

Publicerad 2014-12-27 23:39:01

Du som skriver anonymt om du har varit i samma sits själv borde du förstå att denna gör mer skada en nytta. Håll med om att det var väldigt onödigt, och för de ord som inte stärker Sara borde du hålla för dig själv.
Trodde att om man kunde nått om anorexi kommenterar man inte hur andra ser ut. Det var det första jag lärde mig ... 😡😡
Vissa ord försör mer en vad man anar.

Postat av: Helena

Publicerad 2014-12-28 12:15:23

Hej Sara!

Vi känner inte varandra, men jag vet vem du är genom lite olika sätt. Ska inte dra det nu för det är inte därför jag skriver. Jag och Amanda gick på dagvården i Motala tillsammans och kanske är det därför jag berörs lite extra av dig och ditt liv.
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag kan förstå kluvenheten inför det liv du lever. Jag kan förstå den där viljan att bli frisk samtidigt som "viljan" att vara sjuk är så stark. För vem är man utan sin sjukdom? Vem finns kvar om jag blir frisk? Det enda som syns är ju att jag går upp i vikt, jag får en vad alla kallar "hälsosam vikt". Då är jag ju frisk och alla andra kommer se det.
Det ingen ser är att det fortfarande smärtar på insidan. Går jag upp i vikt så syns det inte längre.

Så vet jag att jag tänkte, och jag tänker inte ljuga och säga att det inte är så, men det är ändå annorlunda. När man är mitt uppe i anorexin, eller någon annan ätstörning/sjukdom, så är allting så skruvat. Allt jag såg var "fel". Ingen såg vad jag såg och jag blev så frustrerad! Varför kunde ingen förstå mig? Min hjärna blev helt knäpp och allting blev mer och mer skruvat ju mindre jag åt. Mitt uppe i det så reflekterade jag inte över det. Det var ju så mitt liv hade blivit. Och vägen därifrån är lång och smärtsam, du om någon vet ju det.

Du har redan gått rätt långt på din snåriga och tunga väg, och du har långt kvar ändå, men din insikt om att du är sjuk och att du trots den helvetiska anorexin har viljan att bli frisk säger mig att du kommer klara det. Du behöver rätt hjälp. Du behöver stöd av de som älskar dig.

Du behöver INTE de där knäppa anonyma kommentarerna som jag ser att du får. Jag har aldrig förstått varför man inte kan stå för vad man tycker.
Kommentarerna som är så elaka är inte sanna. Ingen som har befunnit sig i en ätstörning skulle uttrycka sig som den här ovan. INGEN.
Det hoppas jag du kan förstå trots smärtan orden ger dig.
Försök att ta åt dig av de många positiva kommentarerna du får! Du är värd dom!

I alla fall, det blev en lång kommentar men jag hoppas att du förstår vad jag vill säga!
Jag tror på att du kommer bli frisk. Det kommer inte vara lätt, men det kommer vara så värt det!

Ta hand om dig!
Och förresten tycker jag att du har fantastiskt vackra ögon! Dom ska du inte gömma :)
Kram// Helena

Svar: Alltså du anar inte hur mycket den här kommentaren betyder att få, tack så hemskt hemskt mycket för dina fina ord och din stöttning. Nu blev jag alldeles rörd här hemma, det finns trots allt väldigt fina människor därute och du verkar verkligen vara en av dom <3 ta hand om dig också! Det här gjorde min dag, tusen tack! KRAM
Sara

Postat av: AA

Publicerad 2014-12-28 15:53:48

Måste bara säga, så himla bra skrivet av Helena. 👍

Postat av: Beltis

Publicerad 2014-12-30 11:50:37

Tack Helena för att du tog dig tid att skriva en så klok kommentar😊👍 //Saras mamma

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sara

Jag är en tjej på 20 år som heter sara. Är just nu inlagd på vuxenpsyk i linköping, tampas med den hemska sjukdomen anorexi. Blev tvångsinlagd den 4 oktober 2013 med en vikt på 37,5 till mina 175 cm. Under två år har jag tappat hela 31 kg och samtidigt förlorat både min livsglädje och vänner. I den här bloggen skriver jag om mina dagar och mina känslor. Hur svårt det faktiskt är att kämpa vidare när man varje dag känner att man vill ge upp. Jag vill bli fri och jag vill bli frisk det finns det inga tvivel om. Följ med under min resa till ett fritt och lyckligt liv igen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela