saraljunggrens.blogg.se

Jag vet inte men det blir ju lätt så att det är de negativa orden som etsar sig fast i hjärnan. Och man glömmer bort allt bra man får. Jag vet att jag lite får skylla mig själv som väljer att skriva så öppet och tillgängligt, men jag kan ändå inte låta bli att ta åt mig. Jag kan skaka av mig det efter ett tag det kan jag. Men som sagt vissa ord kan såra mer än vad man tror. Ville bara säga det. 

Nog om det, idag har jag tagit det lugnt på förmiddagen men ska om nån timme åka till mormor en sväng. Kanske blir lite bakning och pusslande också. 

Har ju varit lite dålig på att uppdatera nu senaste dagarna, men jag har faktiskt mått bättre nu. Jag mådde ju rent ut sagt piss på julafton på dagen men kvällen blev tillslut bra, vi var hos mormor mamma syster mormor och morbror och min syster kan ju få vem som helst att bli på bra humör, hon var tomte i år och ja det är ju inte den vardagliga tomten med skägg som säger ho ho utan det här är en HEEEELT annan version, OM vi skrattade<3 

Jag fick väldigt fina saker jag önskat mig, skönetsprylar, lite smått och gott och en ny synth, så nu kan jag ÄNTLIGEN spela och sjunga igen så räkna med en liten video framöver. 

Dagen efter jul var jag en stund med min syster på dagen sen var jag och Annelie bjudna på planka hos hennes föräldrar på kvällen, laxplanka fick jag och det var Sååå gott!! Vi hade det så roligt och spelade spel långt in på natten och en ostbricka fick vi till där vid midnatt också. 

Och sen i fredags var det upp tidigt för att fynda på mellandagsrean med min syster och mamma. Hittade lite saker men så himla mycket fanns det inte, när klockan närmade sig lunch börjAde det kännas lite som Ullared, trångt och massa folk. Men det var trevligt allafall!! 

Och sen igår var det lugnt på dagen och sen åkte jag och Annelie ut till ikano för att köpa lite roliga spel och sådär vi ska spela på nyår, vi ska va med hemma föräldrar igen så det blir skoj! Sen åt jag min allra första kanelbulle på Ikea, alltså under tiden jag varit sjuk, jag åt HELA helt själv och jag är så stolt!! Jag gör ju faktiskt framsteg, även om det är svårt att se.  Sen åt vi tacos och fruktfat på kvällen! 

Börjar faktiskt att må lite bättre, kanske kan det vara att jag har resan att se fram emot snart, att jag kommit ut mera än vanligt att jag varit med min syster, skrattat och ätit gott, och att jag vågat utmana och unna mig mera (matmässigt). Och jag har numera lite känslan av att det är bara göra det, man kan INTE DÖ av ångest, det är bara en känsla. Och att varför skulle inte jag få äta gott och njuta och må bra? Min kropp skulle ju må så mycket bättre om jag gick upp i vikt, så varför inte bara låta det hända? Varför inte bara våga prova? Jag har alltid i bakhuvudet att jag alltid kan gå ner i vikt om jag avskyr livet som frisk, jag har alltid ett val och valet jag väljer nu är friskt, just nu vandrar jag åt rätt håll och det tar såklart emot men jag kan ändå på något sätt se ljuset. Jag vill släppa ätstörningen bakom mig. Jag orkar inte bry mig om hur den skriker på mig, den har ingen makt egentligen det är bara att jag är så jävla hjärntvättad att jag lyssnar på rösterna i mitt huvud, men om man stannar upp och tänker efter så är de BARA tankar, dumma tankar som inte ledet någon annanstans än till graven. Det är sant. Jag ska våga släppa på kontrollen, våga hitta min väg, mitt liv igen. Jag tror det kommer vara värt det, jag hoppas det allafall!