MåndagsÅngest
Måndag och ny vecka igen, började dagen med ett besök hos sjukgymnasten och fick en låång bollmassage, sa att jag verkligen behövde det då jag har ganska mycket ångest och mörka tankar just nu. Så jag gjorde mitt bästa för att försöka slappna av, det gick sådär tankarna flög iväg hela tiden och jag kom aldrig riktigt till ro. Men lite lite kanske det hjälpte ändå jag vet inte.
Jag har det så otroligt jobbigt kroppsligt, känner mig så jäkla stor rent ut sagt. Alla runt om säger att det bara är en känsla att verkligenheten verkligen är helt tvärtom, men jag kan inte begripa det, jag ser ju vad jag ser i spegeln. Och jag ser ju bara en tjock tjej som inte alls behöver gå upp i vikt, snarare tvärtom. Blir galen av det här. Är det såhär mitt liv kommer se ut föralltid? Kommer jag nånsin bli kvitt dessa tankar och känslor? Det känns inte så. Jag har så svårt att se att jag skulle kunna acceptera min kropp med en högre vikt att jag skulle kunna äta vad jag vill när jag vill utan att bry mig. Det är så långt långt borta i min värld.
Vill bara försvinna ibland. Känns som att jag inte är menad att leva på den här jorden ibland, att jag inte har en plats här, att det här är ett sätt att säga att jag faktiskt inte behöver finnas. För jag känner ändå bara smärta. Jag är inte lycklig och jag vet inte hur det känns att må bra längre, jag svävar i nån slags suddig dimma, och jag kämpar för att hålla huvudet över ytan. I tron om att det nångång ska kännas bättre, men det kommer till en punkt där jag bara känner att det aldrig kommer hända, jag har väntat länge nog nu, men den där känslan av att må bra kommer liksom aldrig, den verkar inte existera i min värld. Hos mig ska det tydligen vara mörkt och dystert, det är så det känns. Som att jag inte förtjänar att må bra, jag måste gjort något hemskt för att förtjäna detta liv, jag ska straffas varje dag för att jag försöker leva. Och jag vet inte hur länge jag orkar med det här, jag sitter så fast.
