Onsdag
Hejsan hoppsan!
Ligger i soffan med katterna i knät och myser, har precis varit hos psykologen, känns inte som att vi kommer nånstans, pratar bara om samma saker hela tiden, hur jobbigt livet är och hur isolerad jag är och att jag måste ge mig ut i världen och träffa människor. Slutar oftast med att jag känner mig ännu mera misslyckad som inte ens kan lyckas med det. Att träffa människor känns lika jobbigt som att bestiga ett berg, typ omöjligt.
Att det känns som att jag aldrig kommer få ett normalt liv. Jag känner mig liksom uppgiven, jag har gett upp hoppet lite om att det kommer bli bra. Känns meningslöst och det tar bara emot något fruktansvärt att göra saker.
Idag ska jag inte göra någonting. Kanske gå en liten promenad till affären, men jag vet inte. Även det känns svårt.
Men man måste väll börja någonstans, så ja okej jag bestämmer att jag ska gå till affären idag.
Nu kommer snart Annelie hem så ska vi äta lite lunch. Vi hörs
