Mår illa

det är bra att du kämpar på ja tycker du är jätte duktig försök att tänk på avd när det känns jätte tufft sit vill du ju inte. Jag tror på dig sara ett steg i taget många kramar
Gumman <3 vill bara krama dig och jämt sitta på din axel och peppa dig varje dag. Nu är jag väl kanske inte världsbäst på det, men ändå, haha. Kan sitta där och hålla dig sällskap i alla fall de gånger du känner dig ensam <3
Önskar jag kunde ta bort alla elaka tankar. Du är så himla go och verkar ha världens bästa humor (precis som det ska vara, haha). Du förtjänar att leva ett gott liv!!
Förstår absolut dina tankar om att du inte vill dit mer. Jag var också rädd förut varje gång jag skulle till psykologen att hon skulle tvinga mig att ta en vikt. Det hände aldrig, men varje gång var jag livrädd och precis som du skriver så kände jag också hur tävlingsmänniskan i mig steg och jag ville bara gå ner liiiite till.
Jag slapp ju väga mig när jag bevisade att jag faktiskt kunde gå upp vilket jag också gjorde. Då lät de mig slippa utan minsta tjat! Efter det har det gått så mycket enklare för mig, så förstår precis vad du menar <3
Jag är en tjej på 20 år som heter sara. Är just nu inlagd på vuxenpsyk i linköping, tampas med den hemska sjukdomen anorexi. Blev tvångsinlagd den 4 oktober 2013 med en vikt på 37,5 till mina 175 cm. Under två år har jag tappat hela 31 kg och samtidigt förlorat både min livsglädje och vänner. I den här bloggen skriver jag om mina dagar och mina känslor. Hur svårt det faktiskt är att kämpa vidare när man varje dag känner att man vill ge upp. Jag vill bli fri och jag vill bli frisk det finns det inga tvivel om. Följ med under min resa till ett fritt och lyckligt liv igen!