saraljunggrens.blogg.se

Mår illa

Publicerad 2015-02-03 16:26:10 i Allmänt,

Tisdag idag vilket innebär att jag klarar alla måltider själv idag. Frukost och fm. mellanmål gick bra sen vilade jag en stund innan lunchen, vaknade och mådde illa, men pressade ändå i mig lite mat, hade en matlåda från mormor med paj i så det var bara att värma på. Och nu efteråt mår jag så illa att jag knappt vågar röra på mig för då känns det som jag kommer spy.. Vet inte om det är att jag är så orolig över att vara ensam eller om det är något annat. 

Gårdagen fick i allafall ett bra slut. Vi åkte ju som sagt till Annelies föräldrar där vi blev bjudna på planka, så den här helgen har jag ätit två :) men det är så himla gott så det gör inget. Tankarna var väldigt jobbiga men jag tryckte tillbaka och åt iallafall. Och sen på kvällen åt vi frukt som vanlig och den där lilla Hemligheten vi pysslande med igår gjorde att jag höll uppe kämparglöden, för jag längtar och ser verkligen fram emot det vi ska göra!! 

Dock kan Jag kan inte sluta tänka på vägningen igår, jag HATAR att väga mig jag tycker bara att det förstör så jävla mycket. Jag vet att jag är i ett väldigt dåligt skick viktmässigt men hur jag mår borde väll ändå vara det som spelar roll? Förstår mig inte på vården ibland alltså. För så fort jag hör ordet vägning blir det automatiskt att jag tänker att jag måste gå ner i vikt, det är alltid en tävling. Så när sjukgymnasten sa igår att vi skulle ta en vikt ville jag bara försvinna, började gråta och sa att jag inte ville, att det bara förstörde. Jag har ju precis varit iväg en vecka och ätit massor av mat och godsaker så jag tänkte att jag måste rusat upp flera kilon , därför fick jag sån jävla panik. När jag tillslut gick med på det valde jag iallafall att inte se vågens siffror, utan jag fick bara veta om det var upp eller ner och ja jag hade ju iallafall fel som vanligt. 

Men ändå nu blir det att jag inte vill gå till henne mera i rädsla av att det kommer vara viktkontroller varje vecka, suck.. Jag som tyckte det var bra Att gå dit att en gång i veckan gå dit och få avslappning och bollmassage och prata lite. Nu är det också förstört och jag känner bara att jag vill säga upp den kontakten nu.  Psykologen också för den delen, ska dit imorgon och jag vill verkligen inte det... Vet inte hur jag ska göra med allt. Känner inte att jag får någon hjälp av det här utan då klarar jag mig hellre själv, även om jag Kanske inte gör det.. Nej jag vet inte. 

Från en kväll i Egypten<3 



Kommentarer

Postat av: Jackie

Publicerad 2015-02-03 19:06:17

det är bra att du kämpar på ja tycker du är jätte duktig försök att tänk på avd när det känns jätte tufft sit vill du ju inte. Jag tror på dig sara ett steg i taget många kramar

Svar: Tack fina vän❤️️ tror på dig också, kämpa på, kram
Sara

Postat av: Nathalie

Publicerad 2015-02-03 21:31:31

Gumman <3 vill bara krama dig och jämt sitta på din axel och peppa dig varje dag. Nu är jag väl kanske inte världsbäst på det, men ändå, haha. Kan sitta där och hålla dig sällskap i alla fall de gånger du känner dig ensam <3
Önskar jag kunde ta bort alla elaka tankar. Du är så himla go och verkar ha världens bästa humor (precis som det ska vara, haha). Du förtjänar att leva ett gott liv!!

Förstår absolut dina tankar om att du inte vill dit mer. Jag var också rädd förut varje gång jag skulle till psykologen att hon skulle tvinga mig att ta en vikt. Det hände aldrig, men varje gång var jag livrädd och precis som du skriver så kände jag också hur tävlingsmänniskan i mig steg och jag ville bara gå ner liiiite till.

Jag slapp ju väga mig när jag bevisade att jag faktiskt kunde gå upp vilket jag också gjorde. Då lät de mig slippa utan minsta tjat! Efter det har det gått så mycket enklare för mig, så förstår precis vad du menar <3

Svar: Alltså du..❤️️ nu blir jag helt tårögd här bakom skärmen, fina fina du. Det här gjorde min dag, du är bäst, du är mer än välkommen att slå dig ner på min axel, platsen är ledig ;) massa kramar
Sara

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sara

Jag är en tjej på 20 år som heter sara. Är just nu inlagd på vuxenpsyk i linköping, tampas med den hemska sjukdomen anorexi. Blev tvångsinlagd den 4 oktober 2013 med en vikt på 37,5 till mina 175 cm. Under två år har jag tappat hela 31 kg och samtidigt förlorat både min livsglädje och vänner. I den här bloggen skriver jag om mina dagar och mina känslor. Hur svårt det faktiskt är att kämpa vidare när man varje dag känner att man vill ge upp. Jag vill bli fri och jag vill bli frisk det finns det inga tvivel om. Följ med under min resa till ett fritt och lyckligt liv igen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela