saraljunggrens.blogg.se

Potatisbullar

Publicerad 2015-02-03 19:20:50 i Allmänt,

Motvilligt klev jag upp från soffan och gjorde middag förut, hade potatismos över sen vi gjorde planka i helgen så googlade upp ett recept och slängde ihop lite potatisbullar som jag stekte och åt med en lingon och äppelsylt. Det var väll gott, men jag har verkligen noll aptit då jag mår illa men pressade i mig 4 st och nu ligger jag i soffan igen och mår ännu mera illa usch... 




Följde det här receptet fast jag gjorde mindre då det bara var jag som skulle äta då. Och utan baconet för det orkade jag inte steka. 


Kommentarer (2)

Kommentarer

Postat av: Helena

Publicerad 2015-02-03 19:40:40

Det är tufft att äta när illamående finns. Bra kämpat att du åt ändå ❤️❤️❤️
Jag önskar verkligen att du skulle våga släppa taget om anorexin och våga ta emot den hjälp som finns för att du ska komma upp ur helvetets klor. En terapeut jag hade för längesen sa alltid till mig att jag skulle jobba för att bli friskt smal istället för sjukligt mager. Jag hade en väldig viktfobi jag också :/
Även om jag då aldrig litade på henne fullt ut så har ändå just de orden etsat sig fast i mitt huvud. Kanske kan du också försöka vända på tänket? Jag vet att det verkligen inte är lätt...

Du behöver inte vara mager för att duga.
Du behöver inte svälta dig för att folk ska se dig och bekräfta det sjuka. Det räcker så långt att du är du.
Och jag önskar så att du kunde få känna det ända in i hjärtat ❤️

Svar: Tack, jag önskar också att jag vågade det, så himla mycket. Jag hatar att vara fast i det här men ändå kan jag inte ta mig ur det, det finns ständigt ett kontrollerande från anorexins håll vilken håll jag än vrider mig mot. Aldrig någonsin blir jag befriad från dessa tankar, hela tiden maler de runt i mitt huvud, visst.. Vissa dagar känns lättare än andra men när det väl kommer till kritan är jag som du säger fast i dessa klor. Och det var väldigt kloka ord, men jag har väldigt svårt att se att jag är sjukligt mager, det är väll det som också gör det svårt att våga tillåta sin kropp att gå upp i vikt. Önskar som sagt bara att jag kunde börja hjälpa mig själv och börja behandla min kropp på ett sätt som den egentligen förtjänar. Att våga tillåta den att leva! Jag försöker så gott det går med maten och att äta det jag ska men sen det här att våga gå utanför ramarna är döläskigt. Nej det är fortfarande full kontroll från anorexins håll..
Tusen tack för dina fina ord som alltid det värmer ❤️️ KRAM
Sara

Postat av: C

Publicerad 2015-02-04 22:12:50

hej!
Hoppas allt är bra med dig, tror du att du får komma till Varberg snart eller vad hände med det?
Styrkekramar i massor!!

Svar: Hej, med mig är det väll sisådär går väldigt upp och ner... Ingen aning om hur det blir med Varberg har inte hört någonting mera om det :( vet inte vad som hände med det! Tack fina du❤️️ KRAM
Sara

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sara

Jag är en tjej på 20 år som heter sara. Är just nu inlagd på vuxenpsyk i linköping, tampas med den hemska sjukdomen anorexi. Blev tvångsinlagd den 4 oktober 2013 med en vikt på 37,5 till mina 175 cm. Under två år har jag tappat hela 31 kg och samtidigt förlorat både min livsglädje och vänner. I den här bloggen skriver jag om mina dagar och mina känslor. Hur svårt det faktiskt är att kämpa vidare när man varje dag känner att man vill ge upp. Jag vill bli fri och jag vill bli frisk det finns det inga tvivel om. Följ med under min resa till ett fritt och lyckligt liv igen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela