Framsteg
Tänkte på det igår, att jag gör faktiskt himla mycket framsteg. Jag har utmanat mig mycket på senaste tiden. Hela dagen igår var en utmaning, till lunch åt jag en bit KÖPPIZZA som var en av mina stora utmaningar det här året, det var ju inte en hel pizza men det är viktigt att ta små steg i rätt riktning och för mig var det verkligen ett jättesteg i rätt riktning, att sätta sig ner helt själv, med en bit pizza på tallriken, höra rösterna skrika i mitt huvud och ÄNDÅ lyckas ta upp besticken och äta upp, kunna säga fuck you till anorexin, det kändes så jävla skönt. Sen en stund efteråt var det väldigt påfrestande och ångesten var hög men jag höll ut, jag satte mig då och pratade högt till mig själv och upprepade flera gånger " tankarna kan inte skada dig" du klarar det" du bestämmer över ditt liv Sara". Och det hjälpte, det låter lite knäppt men det gjorde på något sätt att jag inte kände mig ensam, att JAG fanns där för migsjälv att vi var två emot ätstörningen.
Innan ugnen( tanken är ju att dom ska behålla sin form och bara få en lite knaprig skorpa liksom)
Efter några minuter i ugnen utbrister mamma - men neeeeeeee titta!!
Hahaha här har ni dom små nätta spritskakorna! Perfekt om man vill ha en lite rejälare kaka till kaffet en dag.
Puss &kram!
Efter ett ångesten släppt kände jag mig stark jag kände som ett lyckorus genom kroppen och jag kände bara att jag längtar tills jag blir frisk, jag kände en längtan jag aldrig kännt förut,det hände något inom mig som gjorde att livet kändes enkelt, som att den här resan mot friheten kommer att bli av, och jag kommer ha någon som stöttar mig på vägen och det är ingen mindre än mig själv. Så till middagen blev det pasta, för att jag ville ha det och tankarna på att kompensera för pizzan kunde jag radera, jag väljer och jag bestämmer. Till kvällen sen blev det fruktfat och efter frukten kände jag mig sugen på choklad, jag har fått massor Lindorkulor i julklapp som jag älskar, speciellt dom vita så efter frukten tog jag inte bara en utan 3 stycken för att jag ville! Så igår var en väldigt utmanande men ack så värdefull och framförallt insiktsfull dag, den stärkte mig och det har jag bara mig själv att tacka för.
Idag har jag mått fortsatt bra varit hos mormor nu vid lunch. Vi skulle baka små söta och knapriga spritskakor och ja bilderna kan ju tala för sig själva hahaha...
Innan ugnen( tanken är ju att dom ska behålla sin form och bara få en lite knaprig skorpa liksom)
Efter några minuter i ugnen utbrister mamma - men neeeeeeee titta!!
Hahaha här har ni dom små nätta spritskakorna! Perfekt om man vill ha en lite rejälare kaka till kaffet en dag.
Och ja jag tror jag hoppar att dela med av receptet haha.. Men gott blev det!
Puss &kram!
