saraljunggrens.blogg.se

Torsdag idag och jag skulle egentligen till sjukgymnasten för bollmassage och sådär men så blev det inte tyvärr..:( 

Så istället har jag bara varit hemma och tagit det lugnt, kollat på tv och löst lite korsord (pensionärsvarning) och ätit. 

Till lunch åt jag en bit paj som jag fick av mormor, den var verkligen jättegod, med broccoli ädelost och bacon. Det är något speciellt med mormors mat håller ni inte med? Allt smakar så gott bara. 

Och nu ska jag snart äta middag ska steka mig en burgare tänkte jag. Det var längesen. 

Annars då? Mår väll lite halvbra idag. Tänker väldigt mycket idag och känner mig sjukt obekväm i min kropp.. Det bara kryper i mig och jag vill typ slita av mig skinnet och hoppa ur kroppen. Usch. Men jag kan ända tänka logiskt och fullfölja måltiderna ändå och inte låta dessa jobbiga tankar gå ut över maten, även om jag är själv. Det är ju det jag kämpar för egentligen att ha ett självständigt liv och inte vara beroende av någon annan, att själv kunna äta och klara av det utan problem. Att se det som en naturlig del utav vardagen istället för att det ska ta upp all tid. Jag undrar egentligen när dessa tankar på mat kommer att släppa? För som det ser ut nu så tänker jag på mat hela tiden, vad jag ska äta när jag ska äta osv.. Jättejobbigt men jag antar att det får vara så just nu, att man när man känner sig tryggare att man vågar släppa lite på rutinerna och istället vågs lita på sin egen kropps signaler. Jag är väldigt dubbel inför matschemat jag följer, visst är det ett bra stöd i början för att få in rutiner och ett normalt ätande. Men nu då? Jag vill inte leva mitt liv efter ett schema men samtidigt är jag så fast vid dessa rutiner att en förändring känns skrämmande. Jag är väldigt låst på så sätt. Ni som gått på matschema i behandling, hur gjorde ni för att våga börja gå utanför ramarna? Och hur länge följde ni matschemat? 

Jag ska om en timme allafall bli upphämtat av mamma och syster så ska vi hänga ikväll så det blir trevligt :)