saraljunggrens.blogg.se

Lördag: min födelsedag skulle firas! Jag började dagen som vanligt och gick upp och gjorde frukost, hade ganska deprimerade tankar, ett år äldre och fortfarande helt fast i den här sjukdomen. Men dagen blev ganska snabbt lite bättre, blev grattat av Annelie och jag har fått finfina paket. Två påsar lindorchoklad som jag ÄLSKAR!  Ett par fina mysbyxor, ett förkläde(haha) två par underställ och fyra fiskar hihi som jag döpte till molly & mulle, piff& puff , alla fiskar i akvariet har namn :) sen allafall rullade dagen på. Vi åkte en sväng till tornby för att handla lite saker till smörgåstårtan och lite räkor och kräftor och ostar till kvällen, och sen valde jag ut mina fiskkompisar också! När vi kom hem satte vi igång med smörgåstårtan och den blev såå fin och SÅÅÅÅ god. 

Så dagen blev bra och till kvällen sen plockade vi fram baguette och ostar och räkor och kräftor och satt och mumsade, och efteråt så bara slog det mig som en chock, jag hade inte RÄKNAT hur många bröd jag tagit eller hur mycket jag ätit, och jag räknar annars alltid slaviskt hur mycket och vad jag äter, men jag glömde väll bort det eller nått, jag åt och njöt utan att reflektera och det var så sjukt obehagligt efteråt när jag kom på den men samtidigt, fyfan vad skönt!! Vilket fantastiskt framsteg. Det är verkligen ett tecken på att det faktiskt går framåt , iallafall i huvudet. Men för att summera min födelsedag var den jättebra och Annelie sjöng sådär en 6000 gånger för mig haha, blev väll en aning tjatigt, hon till och med ringde mig när hon var i badrummet och jag i köket och satte på ja må ha leva i mobilen hahaha.. Jag fick ett gott skratt allafall ;) 

Ja den började väll som vanligt med frukost framför tvn och sen efter den goda lunchen som var smörgåstårta begav jag mig till mormor ett par timmar. Det var trevligt. Pusslade och sådär och fick kasslergratäng. Sen när jag kom hem åt vi massa frukt och så kom Annelies föräldrar förbi och smakade på våran smörgåstårta. Och på kvällen plockade vi fram som på lördagen med och åt och jag räknade INTE den här gången heller. Det kändes så fritt och bra. Men efteråt blev det däremot jobbigt då tanken slog mig att jag skulle till sjukgymnasten på måndag och att det kanske skulle innebära vägning. Så ja kvällen blev lite jobbig men jag kunde somna sen iallafall. 

Började dagen hos sjukgymnasten vi pratade en stund och sen fick jag bollmassage och vi gjorde lite avslappningsövningar, ingen vägning som tur var! Och jag åkte lättad hem. 

Kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde på dagen mer än att jag var hemma hela dagen och att vi åt och sådär som vanligt. Sen på kvällen slog ångesten till igen över att jag skulle bli själv nu i veckan. 

Vaknade upp själv ganska tidigt då jag inte sov så bra, åt frukost och mellanmål innan Annelie kom hem vid lunchen, så vilade jag en stund och efter ett tag åkte hon tillbaka till stallet för att jobba och jag blev själv. Lunchen och middagen gick bra det var sen när jag skulle äta kvällsmålet det spårade ur. 

Jag åt upp räkorna och kräftorna som var kvar, och det gick bra det var lugnt. Sen tänkte jag att jag skulle ta en chokladbit till kaffet så jag tog upp en sån här lindor choklad. sen var det som att något bara slet tag i mig all stress och oro bara kom som en våg och jag tog en till choklad bit och en till och en till och jag kunde INTE SLUTA, ångesten växte och hjärtat slog snabbare, jag slog mig själv på händerna men dom fortsatte att gräva i påsen för nya chokladbitar, jag blev som ett bottenlöst hål jag kunde äta upp hela världen och jag tappade kontrollen totalt och det var så jävla obehagligt. När ena påsen tog slut, slutade det inte där jag hade ju fått två påsar så jag öppnade den andra och bara mosade i mig tills även den var slut och jag satt där, illamående och så otroligt äcklad över mig själv, tankarna bara skrek åt mig att gå in till toan och stoppa fingrarna i halsen, jag hade ju ingen kontroll jag skulle straffas, jag kunde ju inte behålla alla dessa kalorier. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen jag ville bara slita av mig skinnet och springa därifrån. Jag fick tag på Annelie, jag behövde prata med någon som kunde hindra mig ifrån att göra något dumt. Jag hade sån jävla panik och jag mådde så illa efter all chokladen. Hon lugnade ner mig lite, och sa att jag måste göra någonting. Jag ville bara gå och spy. Men efter lite övertalning försökte jag andas normalt och försökte hitta på något så i panik nästan sprang jag ut till hallen och rev ut alla kläder i garderoben, den skulle ändå städas så jag började vika och sortera och där satt jag på golvet och vek kläder tills hon kom hem igen. Jag klarade det, jag kände mig så jävla misslyckad och fetast i världen och panik panik panik, men jag lät inte tankarna styra mig, mitt i kaoset lyckades jag ändå fånga upp förnuftet och jag vann ändå kampen, även om det känns som ett totalt misslyckande jag har fortfarande ångest över det men försöker att tänka framåt. Men det som gräver i mig är att tänk om det händer flera gånger? Tänk och jag tappar kontrollen igen? Är jag onormal?, jag kände bara att jag kunde fortsätta äta i all evighet och hade det funnits mera choklad hade jag säkert tryckt i mig den också. Jag är livrädd för att det ska bli såhär igen? Jag klarar inte av det här om det ska bli så igen. Jag googlade lite och det verkar som att det är ganska vanligt att man nångång "hetsäter" under resans väg, men ändå kan inte hjälpa att jag känner mig så dålig och äcklig. 

Och idag började dagen med ett besök hos psykologen, jag orkar inte gå in på vad vi pratade om men jag var arg allafall och sa som jag tyckte så han blev nog lite paff, men det kan han bli jag får ju ingen hjälp av det ändå. 

Annars har dagen flutit på väldigt långsamt, det har i allafall gått bra med maten idag och det känns lite lugnare i kroppen, men gårdagens incident sitter fortfarande på näthinnan. Det är så jävla svårt att bli frisk från den här sjukdomen men ja jag kämpar. Det gör jag verkligen.