Svårt
Ja ni hur ska man sammanfatta gårdagen? Bion sög, maten var god, jag åt (enligt mig) alldeles för mycket godis och ja så slutade kvällen med skrik och gap från anorexin. Det känns svårt. Svårare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig att komma ifrån den här sjukdomen, jag ville ju bara gå ner några kilo, bli nöjd med min kropp. Jag trodde aldrig det kunde gå såhär långt. Att jag skulle sitta här idag och vilja slå mig själv i huvudet med en spade på grund av några godisbitar. Fan, fan fan fan att det gått såhär långt. Jag är så jävla ledsen över det. Livet bara passerar, susar förbi utanför fönstret, men jag deltar inte, jag vågar inte öppna dörren och vara med, jag passar liksom inte in i mallen, jag har inget att bidra med, ibland känns det som att jag inte har någonting alls,som att jag inte finns, som att jag inte existerar i den här världen. Jag drömmer, lever i en mardröm för det mesta. Men jag vaknar liksom aldrig riktigt upp.
Här är bilder från gårdagen allafall, jag gick på stan en lördagkväll, utan något som helst smink, jag har aldrig gjort det förut, men jag kunde inte brytt mig mindre, har liksom slutat bry mig lite om mig själv också.
Jag åt kycklingsallad
